Vart fan har vårat föralltid tagit vägen? Vi var så jävla thigta, sen har
det varit lite fram & tillbaka mellan oss. Vi berättade allt för varann &
om någon ville träffa mig visste dom att du skulle vara med & detsamma
att om någon ville träffa dig var jag med.

Jag saknar tiderna när det var du & jag, det var inte ens du och jag i
två år. Det känns som en evighet för vi har vart med om så mycket,
vi som hade betämt att fira varje valborg tillsammans för att det var
på valborg vi träffades. MEn det är ju meningslöst. Vi har vart kompisar
i ett & ½ år nu. ungefär, jag har mina kompisar & du dina.

Vi kollar knappt på varandra, vi snackar aldrig. Eller jo, det kan hända
att du frågar mig när vi börjar i skolan. Men aldrig annars. Jag måste
vakna upp nu och förstå att det inte är vi längre & det kommer det aldrig
att bli igen. Vilket jag mår dåligt av, men du är för fin för mig. Du har
väl förstått det nu ...