fyfan vad jag saknar dig, det har snart gått en år sen du lämnade världens och oss. Jag älskar dig så jävla mycket, du har alltid varit så snäll & underbar. Och jag hann inte ens att säga tack och hejdå. Du bara försvann. Men jag kommer alltid att älska dej, även fast du kommer att få ligga i den dära kistan i en oändlighet så kommer jag aldrig att glömma dej, du finns liksom här inne i mig. Och jag kan inte fatta att gud tog tillbaka den finaste och ända ängeln- Och den dagen du dog sa alla att man lätt glömmer det men haha? hur fan ska jag kunna glömma dej ? Du är fan den som fått mej att stå på båda benen, bara för att du inte lever så finns du. Det är till dig som jag viskar dom hemligaste meningarna till på kvällarna, och om jag tvekar så tänker jag på vad jag tror att du skulle gjort. Men det är svårt, jag fick inte lära känna dig till hundra. vilket jag ångrar idag. Hursomhelst så vill jag med tårarna som rinner på min kind nu säga att jag älskar dig mest..