allt började med.. em nej jag vet faktiskt inte vart våran vänskap började? iallfall någon gång, du & jag var inte så jätte tighta, vi träffades ibland och skrattade. Men det kändes konstigt att vara med dig, det saknades något. Tiden gick och du & jag blev bara mer och mer tighta, jag slutade att bry mig om allt annat. Det var bara du som gällde i mitt liv, jag gav seriöst allt för dig, jag slutade tillochmed att sluta kämpa för mig & maria och då är jag säker på att det ska bli en underbar vänskap. Men maria, förlåt älskling jag skulle adlrig ha gjort så. Men iallfall så blev du & jag bara bättre kompisar för varje dag som gick, och mera lika. Och du sket nästan i allt precis som mig, men det kändes som att du inte var nöjd med mig, jag fattade inte. Jag brydde mig verkligen om dig, men så är väl livet? Du började bråka med en person. Du & jag snackade om hur vidrig och allt hon är . Och nu `? Har du bara använt mig som en reserv eller vaddå? Det känns verkligen som det när jag tänker tillbaka, jag tog dig serilst och det sissta jag ville var att bli lämnad av dig, men nu? - jag har bestämt mig för att du får leva ditt jävla fjortisliv om du vill, jag orkar inte bry mig mer om dig. Jag har verkligen fattat att du bara använt mig som en reserv. det är synd för du och jag var enormt lika varandra. jag orkar inte sitta och lyssna på allt ditt skit fårn ditt jävla liv mer, jag är så trött på det. du tror att jag bryr mig men naaeej tror inte det :o jag är så rött på att behöva bli kallad för allt du nu säger till mig, jag är inte värd dig. ingen är fan värd dig.